November 8, 2007

295 days...

I made a countdown, it's now 295 days left until August 30th, the day I plan on leaving.
To be honest, I'm getting nervous and I think about it, probably more than i should. I've been thinking about all the decisions I've made for myself and started doubting them in the same time. I'm starting to doubt my own persona.

With this whole experience I've been thinking that every person in the world can do whatever they want, if they put their heart and soul into it. But now, maybe everyone can't do whatever the hell they want because maybe some people just aren't strong enough to do it. Am I strong enough to do this? It's hard to try and achieve something that everyone around you is rooting NO for.

So, after all. All I have is me. I want this, I believe this is good for me and something that will make me happy. I've never really been happy, let me try and be happy for once. Even if it all fails and everything goes wrong, I'll still be happy and satisfied that I tried. That's all that matters. This is the risque I'm willing to take, to make my life the best it can be. For me.

_____________________________________________________________

Jag har gjort en nedräkning, det är nu 295 dagar kvar tills den 30 augusti, dagen då jag planerar att åka.
För att vara ärlig så börjar jag bli nervös och jag tänker mer på detta än vad jag kanske borde. Jag har tänkt på alla beslut jag har gjort för mig själv och börjat tvivla dem på samma gång. Jag har börjat tvivla på min egen person.

Med hela den här upplevelsen har jag tänkt att alla personer i hela denna värld kan göra precis vad de vill, om de sätter hjärta och själ i det. Men nu, alla kanske inte kan göra vad fan de vill för vissa personer kanske inte är starka nog. Är jag stark nog för det här? Det är svårt att försöka göra någonting som alla runt mig röstar NEJ till.

Så, efter allt. Allt jag har är mig. Jag vill det här, jag tror att det här är bra för mig och något som kommer göra mig lycklig. Jag har aldrig riktigt vart helt lycklig, låt mig försöka för en gångs skull. Även om allt går åt helvete och misslyckas kommer jag ändå vara glad och nöjd med att jag försökte. Det är allt som betyder något. Det är risken jag är villig att ta för att göra mitt liv så bra som möjligt. För mig.

No comments: